Ny forskning visar ökad risk för tand- och implantatförlust vid diabetes
Sambandet mellan diabetes och oral hälsa har länge varit känt. Inte minst inom tandvården. Med studien Periodontal research using nationwide registry data har Anna Trullenque Eriksson, specialisttandläkare i parodontologi, fördjupat kunskapen ytterligare.
Tidigare i våras disputerade Anna Trullenque Eriksson med sin avhandling som bygger på data från hundratusentals patienter via svensk registerdata. Forskningen ger nya insikter om riskerna för parodontit, tandförlust och komplikationer kring implantat hos personer med diabetes.
– En styrka är att registerdata speglar de patienter vi möter i vardagen och den behandling de faktiskt får. Alla vi som jobbar inom Folktandvården bidrar till SKaPa genom de registreringar vi gör varje dag. När dessa kan kopplas till exempelvis Nationella Diabetesregistret får vi en unik möjlighet att studera stora patientgrupper, säger Anna Trullenque Eriksson.
Viktiga skillnader mellan typ 1- och typ 2-diabetes
Resultaten visar att personer med diabetes (typ 1 eller typ 2) löper en ökad risk att drabbas av parodontit och tandförlust samt en högre risk för periimplantit och implantatförlust. Samtidigt framgår det att graden av blodsockerkontroll har stor betydelse för riskerna.
– Ett resultat som överraskade mig var att personer med typ 1-diabetes som har en god blodsockerkontroll inte verkar ha någon ökad risk att förlora tänder. Däremot såg vi en tydligt högre risk hos personer med typ 2-diabetes, särskilt om blodsockret är dåligt reglerat.
För tandvården är kunskapen viktig. Forskningen stärker betydelsen av att upptäcka och behandla parodontit tidigt, och att som tandvårdspersonal ha med diabetes i riskbedömning och behandlingsplanering.
– När man behandlar inflammationen i munnen hos patienter med typ 2-diabetes kan blodsockervärdena förbättras. Effekten har jämförts med den man kan få av att sätta in en andra diabetesmedicin, säger Anna Trullenque Eriksson.
Blicken framåt
Även om disputationen nu är avklarad fortsätter forskningen.
– Vi vill förstå mer om varför sambanden ser ut som de gör och vilken betydelse blodsockerkontrollen har.
Och vad har varit det bästa med doktorandtiden?
– Att lära sig väldigt mycket nytt. Det har varit både den största utmaningen och det roligaste, avslutar Anna Trullenque Eriksson.