Ny forskning belyser munhälsan på äldreboenden

Efter många år som allmäntandläkare på Folktandvården SU/Mölndal började Lisa sin forskarutbildning i november 2020. Genom arbetet som tandläkare, bland annat på ett äldreboende, har hon mött många äldre patienter.

– Det är en skör patientgrupp som ofta hamnar i skymundan. Många av dessa äldre är beroende av omsorgspersonalens stöd och hjälp för att kunna upprätthålla en god munhygien och munhälsa, berättar Lisa.

Den doktorsavhandling hon försvarade den 10 oktober bygger på fyra delstudier. De första två är registerstudier baserade på data från Senior alert, ett nationellt kvalitetsregister som används inom vård och omsorg av äldre. I registret bedöms risken för ohälsa av vård- och omsorgspersonal inom fem områden, varav ett är munhälsa. Som stöd för bedömningen används screeningverktyget ROAG (mer om det i faktaruta längre ned).

Förebyggande munvårdsprocess i Senior Alert

Under den tidsperiod som undersöktes, 2011–2018, fick ungefär hälften av de boende på särskilda boenden i Sverige en munhälsobedömning. Av de som bedömdes ha risk, fick cirka 60 procent någon form av förebyggande munvårdsåtgärd, exempelvis hjälp med sin dagliga munhygien av personalen. Däremot hade endast 13 procent av de riskbedömda med svåra förändringar fått en remiss till tandvården, som är den rekommenderade åtgärden i dessa fall.

– De flesta äldre bedömdes ha ”en god munhälsa”, enligt ROAG. Vår teori var att munhälsoproblemen är underrapporterade, och att vård- och omsorgspersonalen saknade utbildning för att kunna identifiera risker på rätt sätt, säger Lisa.

Hur munhälsoarbetet på särskilda boenden fungerar har hon även undersökt i en kvalitativ studie med 28 under- och sjuksköterskor i fokusgrupper, samt i en enkätstudie till chefer, samordnare och sjuksköterskor på särskilda boenden i Västra Götaland och Halland.

Resultaten tyder på att vård- och omsorgspersonal ofta saknar rätt förutsättningar för att kunna utföra munhälsobedömningar och förebyggande åtgärder.  Det kan handla om otillräcklig utbildning, eller att rutiner och riktlinjer är otydliga. Personalen upplever även ofta etiska dilemman, då många äldre personer sällan vill delta i munvården. Det råder också osäkerhet kring ansvar och roller för de äldres munhälsa.

Olika regelverk skapar otydlighet

– Undersköterskor och sjuksköterskor har olika ansvarsområden, styrs av olika lagar och har ofta olika chefer, även om de jobbar på samma boende. Idag känns det som att tandvården ofta är en exkluderad del av äldreomsorgen och att vi kommer in alldeles för sent. Därför är ett gemensamt, strukturerat och förebyggande munhälsoarbete särskilt viktigt, säger Lisa.

När hon nu publicerat sina resultat och sin avhandling hoppas hon att resultaten ska kunna bidra till bättre munvård för denna sköra patientgrupp.

– Jag hoppas att min forskning leder till att äldre patienters munhälsa prioriteras högre. Om jag får önska, skulle jag vilja se fler munvårdsutbildningar till personal på äldreboenden, samt bättre samverkan och kommunikation mellan tandvård och vård och omsorg. Vi behöver arbeta åt samma håll för att hjälpa de äldre på bästa sätt, avslutar Lisa Bellander.