Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Min fantastiska resa

Marie-Louise Lissborg Pers är klinikkoordinator och tandsköterska på specialkliniken för sjukhustandvård, Östra sjukhuset Göteborg. I höst går hon i pension efter 44 år i Folktandvården.

När började du jobba i Folktandvården?

– Jag började som tandsköterska på kliniken i Gamlestaden 1975. Något år senare blev jag erbjuden en tjänst på sjukhustandvården som skulle starta en smittskyddsklinik. Lokalen på Odontologen var som en bunker, utan fönster och med en sluss till väntrummet. Man visste väldigt lite om smittskydd på den tiden, så allt var väldigt överdrivet. Vi såg ut som rymdfolk när vi tog emot patienter. Hela behandlingsrummet täcktes i plast, vi desinficerade ständigt och på nätterna användes UV-ljus för att ta död på smitta.

Du har även haft andra intressanta uppdrag. Berätta!

– Jag har bland annat jobbat med tandvård på Lillhagens sjukhus för psykiskt sjuka, var med och startade upp tandvårdsverksamhet på Fjällbohemmet där vi hjälpte alkoholberoende och hemlösa, Renströmska sjukhuset där vi behandlade patienter med lungsjukdomar och Kålltorps sjukhem. Vi hade inga egna lokaler där, så det var inte särskilt konventionellt, på ett ställe delade vi stol med fotvården och fick köra all disk fram och tillbaka i våra bilar!

Hur gick det till när ni startade kliniken där du är nu?

– Det var 1978 och vi var två personer som satte igång sjukhustandvården på Östra sjukhuset. Det var där jag sedan blev klinikkoordinator. I början var det trögt med remisser, innan sjukhuset förstod fördelen med oss, men efter ett tag hade vi fullt upp och fick anställa fler medarbetare. Idag är vi 23 stycken.

Hur kommer det sig att du blev kvar i sjukhustandvården?

– Jag älskar mitt jobb och har känt att det är min grej. Vi arbetar med patienter som har olika sjukdomstillstånd så ibland blir man lite som en kurator också. Det kan vara känslomässigt jobbigt, men det ger mycket att få hjälpa till.

Hur ser du på din roll som klinikkoordinator?

– Jag har alltid sett personalbiten som min främsta arbetsuppgift. Vi måste se till individens behov, det är ett pusslande, men man får tillbaka allt man ger. Trivs inte medarbetarna har vi ingen grund att stå på. Det får man aldrig glömma.

I höst går du i pension. Hur känns det?

– Bra, trots att kliniken är som mitt andra hem. Jag har varit i sjukhustandvården 43 av mina 44 år i Folktandvården. Jag skulle inte ha velat missa en enda arbetsdag med mina medarbetare. Och att tillsammans med klinikchef Wivi-Anne Sjöberg bli årets klinikledning var verkligen ett bra avslut, det är stort! Nu är vi dessutom en specialitet, orofacial medicin, det var som tårtan på verket.

Senast uppdaterad: 2019-07-30 21:12